Kan nåden være politisk?

For noen dager siden trykket avisa Sydsvenskan et essay av Kristian Lundberg om Elsie Johanssons – i anledning Johanssons 80-årsdag – hvor KL skriver flere interessante ting, blant annet: «Det finns en enda mening som hela tiden undslipper mig: kan nåden vara politisk? Kan man inte mötas där, i den enkla frågan: skall jag ta hand om min broder, kan inte tro och politik flätas in i den känslan av att Du är viktigare än Jag?» Og ikke minst: «Jag har alltid haft en förkärlek för litteraturens mer fördolda genrer; dagböcker, notissamlingar, klippböcker, brevväxlingar. Det blir som om man fick lov att komma in i den litterära världen en smula från sidan, som om man fick pröva sig fram till det man vill säga och behöver förstå – att friheten blir större, att det finns en slags klasslöshet i att texten rör sig från det banala till det högstämda, som livet ju är: att man fyller tvättmaskinen och samtidigt tänker på Hölderlin. Eller hur? Att man minns sina döda och bäddar sonens säng. Det biografiska berättandet. Jag skall försöka berätta. Jag skall skildra en biografisk scen. Min mor står vid spisen i ett slitet förortskök och smälter tenn för att kunna avläsa framtiden. Hon skall spå i tenn. Det finns inga pengar hemma och min mor spår en lysande framtid. Hon kan avtolka verkligheten ett svar som inte vi ser – och nu när jag skall skriva om det så undrar jag när den scenen förvandlas till litteratur? Har jag mandat att berätta min mors historia, eller är det ett övergrepp där jag låter min tolkning bli den enda giltiga? Vad är alternativet? Att tiga? Att gömma sig bakom en genrebeteckning – äger den biografiska berättelsen andra moraliska lagar? Kan själva skrivandet vara ett övergrepp?» Noe å tygge på. Du kan lese litt mer om Kristian Lundbergs Yarden her.

Relaterte artikler