F°

Den svenske forfatteren Peter Lindforss anbefaler Leonard Cohens nye plate Old Ideas. Lindforss har tidligere gitt ut boka Mannen som förstörde mitt liv (2007) om sitt vennskap med Cohen og musikken hans.

Nej, någon handbok för hur man lever utan sorg och nederlag är knappast Cohens nya album – även om det är vad han ber sig själv i tredje person göra i inledande «Going Home» där han betraktar sig själv utifrån: «A lazy bastard living in a suit».

Vi befinner oss långt ifrån «Halleluja» och «Dance me to the end of love». Här är just slutet, döden, åldrandet och den allt mer tynande livslusten ständigt närvarande. I «Show Me the Place» väser Cohen likt en uppgiven Tom Waits och raden «my head is bending low» kommer mig att tänka på «Old Black Jo» som jag satt och tragglade på piano som sjuåring.

«I've got no taste for anything at all», sjunger han i den skrämmande «Darkness», medan en hammondorgel glatt bildar bakgrund. «Crazy to Love You» hade kunna ligga på Recent Songs, både till innehåll och det typiska gitarrspelet: «Crazy has places to hide in/ deeper than any goodbye». Slutar sjunga gör han helt i «Anyhow» och pratar fram raderna: «Even though you hate me/ Could you hate me less?» Och till detta ett cocktail-piano i bakgrunden.

Jag tvivlar på att det kommer att bli speciellt många covers gjorda på de här sångerna. Det här är ett allvar som inte ens Cohen har varit i närheten av tidigare. Visst, det är självspeglande, det är uppgivet, det är framförallt insiktsfullt och det bästa Cohen gjort på mycket länge. Tvivlar på att någon åldrande artist skulle våga, eller ens kunna, göra något liknande. Men Cohen är ju som sagt Cohen.

«Have mercy on us all».