Etterspill

Før helgen rapporterte Stig Sæterbakken om en sjokkartet opplevelse i Hedergrens bokhandel. Her er oppfølgeren. 30. juli Kjære Lars. Faen ta deg, hvor du ga meg en støkk på Hedergrens, søndag, da jeg fant Effekter i nyhetshyllen og begynte å lese forordet ennå mens jeg var i butikken, først første setning, dernest overskriften, og viste det til Elizabeth, hvit som et laken, og sa at jeg hadde jo kontakt med deg senest i desember og at jeg ikke kunne skjønne at du var gått bort uten at jeg hadde fått vite om det! Det hører med til historien at dødsbudskapet om en kjær kollega nådde meg få dager før vi reiste, dessuten gjør vel Oslo-bomben og Utøya-massakren også sitt til at døden virker som mer av en mulighet enn den pleier. Etterpå, mens vi satt og røkte i solskinnet ute på Stureplan, fortalte jeg Elizabeth at det siste jeg rakk å gjøre var å sende deg et eksemplar av Umuligheten av å leve, at dette var den siste kontakten vi hadde hatt. Og ikke før hadde jeg sagt det, så falt blikket mitt på tittelen på innbrett nummer to. Dernest: Denna förteckning är avslutad våren 2010. Og så det ene med det andre og det tredje. Det tok med andre ord en god stund før jeg skjønte at jeg var lurt. Og godt var jo dét. At jeg var lurt, mener jeg. Men som sagt: Faen ta deg! Stig 31. juli Käre Stig, ja, fan ta mig och i dessa dagar dessutom, det var ju meningen att du skulle ha fått boken INNAN den blev allmänt tillgänglig … Din lilla text från förra året var en märklig läsning i kraft av dess förmåga att sätta ord på ett helt aggregat av tankar som jag i min enfald gått och trott mig ensam om. Förordet skrevs några veckor efteråt och eftersom förlaget var villigt att skapa en faksimil av det gamla Forum-biblioteket, så gav sig vissa saker sas av sig självt. Författarna i den klassikerserien är ju alla avlidna … Tack för din omtanke. Den värmer mig. Hör av dig nästa gång du är i Stockholm. Det bästa. Lars

Relaterte artikler